© 2018 by Randiga Huset

Randiga Husets arbete är uppbyggt med barn och ungdomars behov som utgångspunkt. Därför känns det naturligt för oss att utgå ifrån deras funderingar när vi delar med oss av kunskap som kan hjälpa dig som är vuxen att finnas där för ett barn i en utsatt livssituation. 

 

Varför är det ingen som vågar säga som det är?

 

Här kan du läsa om vad du kan tänka på när du pratar med ditt barn om svåra livshändelser.

 

 

När man står inför en svår livshändelse är det inte konstigt att man som förälder har en naturlig instinkt att skydda sitt barn så mycket som möjligt. Men det finns situationer i livet då man behöver hitta en balansgång mellan att skydda och inkludera. Vår önskan är att ge dig den kunskap du behöver för att göra den situation ni befinner er så bra som möjligt.

 

Barn är uppmärksamma på sin omgivning och förstår när något inte är som det skall. Det är viktigt att vi hjälper barnet att förstå vad det är som sker så att det inte lämnas ensamt med sin upplevelse. Både forskning och erfarenhet visar att det hjälper barn i utsatta livssituationer, oavsett ålder, att få känna delaktighet.

 

Barnets förståelse för döden utvecklas i takt med deras kognitiva och emotionella mognad. Det är viktigt att vi anpassar förutsättningarna efter barnets ålder och mognad. 

 

Tänk på att använda ett språk som barnet förstår. Här är några tips på vad du kan tänka på när du pratar med barn om svåra livshändelser:

 

  • Använd ett språk som är tydligt, konkret och anpassat efter barnets ålder och mognad. Tänk på att undvika omskrivningar!
     

  • När en person är allvarligt sjuk är det viktigt att tänka på att förklara skillnaden mellan att vara livshotande sjuk och att vara sjuk som i t.ex. halsfluss, influensa eller magsjuka.
     

  • Svara på barnets frågor. Inte mer, inte mindre. Det ger hen en möjlighet att kontrollera vilken information och hur mycket hen vill ta del av. Vill hen veta mer kommer hen att ställa fler frågor.
     

  • Förklara är viktigt men lyssna är minst lika viktigt. Genom att lyssna till hur barnet förklarar vad som händer kan vi förstå hur hen tänker och hjälpa hen sortera utifrån hens förståelse och behov. Det ger oss en viktig möjlighet att reda ut eventuella missförstånd.
     

  • Fråga gärna hur barnet tänker snarare än hur hen känner. Det blir ofta mindre laddat.
     

  • Håll dig till sanningen, det är en viktig förutsättning för att stärka barnets grundtillit.
     

  • Tänk på att barnet inte orkar prata så länge. Gör det hellre till en vana att bjuda in till samtal ofta. 
     

  • Var nyfiken! Nycklarna till vad barnen behöver finns inom dem.
     

  • Var modig! Tystnaden är kanske det mest skadliga du kan utsätta ditt barn för!

Kommer mamma också att dö?

 

Här kan du läsa om hur du kan hjälpa barnet att hitta tillbaks till tryggheten.

För ett barn som upplevt förlusten av en viktig person är den största rädslan att det skall hända igen. Många av barnen vi möter uttrycker en oro för vem som skall ta hand om dem om något ytterligare händer familjen. Det är helt normalt. Den som har upplevt ett dödsfall, liten som stor, vet att livet är skört och det kommer att ta tid att hitta tillbaks till tryggheten.

 

Här delar vi av oss med några tips och råd om hur du kan hjälpa ett barn att hitta tillbaks till tryggheten.

 

  • Försäkra barnet om att det alltid kommer att finnas någon som tar hand om hen. Det är ingen lätt uppgift för dig som förlorat någon. Det du kan göra är att säga till barnet att du finns där för barnet, att din livsvilja är stark, att du tar hand om dig och är rädd om dig. Du kan också säga att det finns andra som också finns där och som är viktiga i ert liv och att det alltid kommer att finns personer i barnets liv som kommer att ta hand om det oavsett vad som händer.

 

  • En viktig del i att återuppbygga barnets trygghet är att göra världen förutsägbar. Det är viktigt för barnet med rutiner. Många av era rutiner kommer kanske att se annorlunda ut framöver. I den mån det är möjligt är det bra att låta barnet vara delaktig i skapandet av nya rutiner och ritualer. 

 

  • När en människa dör förlorar barnen sin känsla av kontroll. Verkligheten har bevisat att vad som helst kan hända. Du kan hjälpa barnet att återfå känslan av kontroll genom att låta dem ha kontroll över delar av sitt liv. Du kan exempelvis ställa frågan om barnet vill ha den röda eller den blå tröjan på sig, eller om ni skall äta potatis eller ris till middag? På så sätt kan du hjälpa barnet att återfå känslan av att ha viss kontroll över sitt liv.

 

Tänk på vikten av att vara nyfiken och ta del av barnets upplevelse. Ju mer vi lyssnar till barnets berättelse (och lägger vår egen åt sidan…) desto större blir möjligheterna att förstå vilka barnets rädslor och utmaningar är och bemöta barnet utifrån hens behov.


Tänk om det var mitt fel...

Här kan du läsa om hur du kan hjälpa barnet att hantera skuldkänslor.

Det är alltid viktigt att försäkra barnet om att det inte är hens fel när en människa blir svårt sjuk och/eller dör. I vårt arbete möter vi många barn som bär på tankar om skuld. Det är inget konstigt men det belastar barnet. Som vuxen kan du göra mycket för att hjälpa barnet att  förstå vad som hänt på ett sätt som befriar dem från skuld.

Vårt första och kanske viktigaste råd är att prata om det som hänt. Genom att prata med barnet, ställa frågor och försöka se på det inträffade ur barnets perspektiv skapar du förutsättningar för reda ut eventuella missförstånd.

Ofta handlar det om om möta barnen i tankar som ”tänk om jag inte hade bett pappa hämta mig på fotbollsträningen”, ”tänk om jag hade sagt åt mamma att hon måste gå till doktorn”, ”jag borde ha berättat för mamma och pappa hur ledsen syrran var”. För att kunna göra det på ett bra sätt behöver vi som är vuxna vara trygga i vad det innebär att det aldrig är barnets fel. För att försöka förklara det på ett bra sätt skulle vi vilja berätta om Klara.

”När Klara var 5 år skulle hennes mamma och pappa få på bio. Klara skulle vara hos sin morfar. Efter middagen började morfar prata konstigt och efter en stund föll han ner från stolen. När mamma och pappa kom hem satt Klara på golvet bredvid sin morfar. Hon försökte prata med honom men fick inga svar. Morfar var död. I tumultet som följde kunde Klara höra sin mamma säga att om hon bara hade varit hemma hade hon kunnat ringa på en ambulans och då hade morfar kanske överlevt sin stroke.

Vi träffade Klara 18 år senare. I ett samtal berättade hon om hur hon hela livet levt med upplevelsen att det var hennes fel att morfar dog. Hon ringde inte efter ambulans. Morfar dog.”

Detta är ett utmärkt exempel på hur viktigt det är att skapa förutsättningar för att reda ut missförstånd. I vårt samtal framgick tydligt hur hon lagt skulden för det inträffade på sig själv. I familjen hade de inte pratat om det som hände. I mötet med oss kunde Klara förstå att ingen kunde veta att morfar skulle bli sjuk den kvällen och att en femåring inte kan förväntas veta hur man agerar i den situations som uppstod. En rad olyckliga omständigheter fick stor betydelse i hennes liv. 


Jag tänker aldrig mer skratta

Här kan du läsa om hur barnets sorg kan se ut och vad du kan göra för att hjälpa barnet att uttrycka sina känslor.
 

Randiga Huset har fått sitt namn för att man i psykologiska termer brukar beskriva barns och ungas sorg som randig. De växlar fort mellan olika sinnesstämningar och deras ränder präglas av hög närvaro. Ena stunden kan barnet vara helt otröstligt för att i nästa stund leka och skratta till synes oberörd. Detta kan skapa förvirring hos vuxna som ofta upplever sorgens närvaro mer konstant. För att hjälpa barnen leva med sina förluster behöver vuxna förstå hur barnens sorg ser ut.

 

Att sorgen är randig är naturens sätt att skydda barnen. Med begränsade förutsättningar att hantera en så stor påfrestning är det kroppens och själens sätt att hjälpa barnen att hantera sin förlust. Randigheten är ett tecken på att allt fungerar som det skall. Det är viktigt att vuxna förstår det så de inte tror att barnen har glömt eller att de inte förstår och lämnar dem ensamma i sin sorg.

 

Här kommer några tips till dig som vill hjälpa ett randigt barn:

 

Sorg är alla känslor. Att visa dem kan vara svårt. Många av de barn vi träffar tampas med att våga visa sin sårbarhet, sin ilska och glädje. Får man vara glad när man har en mamma som är död? Ja det får man och det är viktigt att vi som är vuxna berättar det för barnen. Att alla känslor är okej. 

 

"När jag är glad är jag glad och när jag är ledsen är jag ledsen. Det får man. Det har dom sagt i Randiga Huset"
                                                                        Flicka, 8 år

 

Var modig, våga möta barnet i den känsla som hen visar. Det kan vara jobbigt att se sitt barn ledsen, arg, förtvivlad. Försök komma ihåg att det är känslor som behöver få komma ut och att du inte behöver göra eller säga något utan bara finnas där och visa barnet att du kan ta emot det barnet behöver uttrycka.

 

Ett bra sätt att normalisera barnets upplevelse är att dela den med andra. När vi möter barnen i grupp ställer vi ofta frågan; är det någon annan som kan känna igen sig i att det är svårt att vara glad/arg/ledsen/besviken/känna sig övergiven…? De andra barnen kan då genom att dela upplevelsen hjälpa övriga i gruppen att förstå att deras reaktioner är normala. Samma metod kan användas i stor och liten skala.

 

Tänk på att sorg tar tid. Att leva med en förlust innebär en livstid av att förhålla sig till att en viktig person är saknad. För ett barn betyder det att sorgen kommer att finnas med dem och se olika ut i livets olika skeden. Livet kommer ofrånkomligen att påverkas men hur svårt det än kan kännas nu så kommer det att bli bättre. Både du och ditt barn kommer att lära er leva med er förlust. 

 

 

Här kan du läsa mer om våra mötesplatser och stödgrupper.



Mina tårar syns bara på insidan

Här kan du läsa om hur sorgen kan se ut och om de utmaningarna som kan uppstå i en familj i sorg.

På film är sorg ofta tårar och starka känslor. I verkligheten har sorgen många ansikten och att leva i en familj i sorg är ofta ganska svårt. Det är många olika behov som skall samsas i en tid när både ork och tålamod brukar vara en bristvara.
 

Det finns inga rätt eller fel sätt att sörja. Bara olika sätt. Uttryck och behov kan också förändras över tid. 

 

För en del är det viktigt att få dela med sig av sin upplevelse och ofta finner de tröst i att få dela sin sorg och sina inre känslor med andra. Ofta känner dessa personer, små som stora, ett stort behov av att få prata och bli lyssnade till. Andra hanterar sin sorg mer kognitivt. De sitter ofta tysta och tänker mycket. Hen tycker ofta inte om att dela sina känslor men kan gärna vara i andras sällskap. För den som sörjer mer kognitivt kan det kännas viktigt att kunna kontrollera sina känslor. Ilska är ofta en vanligare förekommande reaktion än gråt.

 

Det vi märker i många familjer som vi träffar är att det inte alltid är så lätt att förstå varandra och att det kan vara svårt att prata om det som sker. För vem har egentligen rätt och fel när en vill prata, en heller vill sitta i tystnad och fundera och en vill helst vill spela fotboll? Sanningen är att det inte finns några lätta svar på den frågan. Kanske kommer man en liten bit på väg genom att förstå att vi är olika och att våra behov ser olika ut. Man får försöka vara lyhörd och prova sig fram.

 

Det är inte ovanligt att barn och ungdomar tar stort ansvar för sina föräldrar. De vill inte belasta dem. Det gör att vi ofta ser fördröjda sorgreaktioner. När föräldern är mer stabil känner barnet sig trygg att gå in is sin sorg i vetskap att föräldern/föräldrarna kommer att kunna finnas där.  

 


I våra stödgrupper arbetar vi mycket med att stärka kommunikationen i familjen. Här kan du läsa mer om våra stödgrupper.


Jag är rädd att glömma bort.

Här kan du läsa om minnenas betydelse och få lite tips och råd om du du kan hjälpa barnet att bevara minnet av den som är saknad.

Minnen är viktiga för att knyta samman livsberättelsen. De berättar vår historia och genom att ta väl vara på dem kan den som är saknad fortsätta vara en viktig person i vår framtid. När vi hittar sätt att dela minnena med varandra får vi inte bara fler minnen att bevara utan en möjlighet att tala om dem.

 

I arbetet att hjälpa barnen att minnas är kreativitet en viktig ingrediens. Barnen har inte tillgång till språket på samma sätt som den som är vuxen och det kan därför vara svårt för dem att sätta ord på sin upplevelse. Lek, måla, dansa, spela teater, klipp och klistra... Det viktiga är inte vad ni gör, det viktiga är att hitta ett sätt som ger er en möjlighet att uppleva och minnas tillsammans.

I Randiga Huset använder vi oss av en rad kreativa övningar som på olika sätt hjälper familjerna att hålla minnet av den avlidne levande. Varmt välkommen att vara kreativ tillsammans med oss på våra mötesplatser eller i våra stödgrupper.

 

En del av de barn vi möter är så små att de inte ännu hunnit skapa så många gemensamma minnen med den som är saknad. För det lilla barnet blir dina minnen extra viktiga. Tala om den som är saknad. Berätta om dina minnen. Berätta vad du uppskattade och vilka likheter och drag barnet delar med den som nu är saknad.

 

Att kunna dela med sig av minnen är inte begränsat till den närmaste familjen. Låt den som är död fortsätta vara en naturlig del av era liv. Det är sunt för oss alla att prata om dem vi älskar. Det håller dem levande och för den som saknar och inte längre kan skapa nya minnen är varje minne som du vill dela en värdefull gåva. 

 

TIPS!
Be dina nära och kära samla sina minnen i en bok som ni kan spara och samlas kring. Det kan vara en fin gåva till begravningen, en födelsedag eller annan bemärkelsedag.

 

 

I vår blogg har vi samlat fler texter om barn och sorg. Där kan du hitta tips på övningar som ni kan göra för att minnas den ni saknar.
 



 
Vet du någon som behöver hjälp? Dela artikeln!
”Hur du än mår så är det så du mår. Lär känna igen dina känslor så blir det lättare att hantera sorgen. ”
  • Facebook App Icon