Att leva när man väntar på döden

December 12, 2018

I programmet Malou Efter tio visades i veckan en mycket gripande men samtidigt finstämd  intervju om att förhålla sig till livet när man fått veta att man har begränsad tid att leva. 

 

Isabelle är 33 år och har obotlig cancer. Livet som småbarnsmamma tar en helt annan vändning och familjens förhållningssätt till barnen är att göra dem delaktiga i det som sker. Att på så sätt försöka skapa hopp och framtidstro i en oerhört hopplös och utsatt situation. Att ge barnen redskap för livet.

 

VI får också ta del av kloka ord om rädslor och behov i en sådan situation av Ullakarina Nyberg, överläkare psykiatri/ onkologi samt även senior advisor i Randiga Huset.

 

https://www.tv4.se/efter-tio/klipp/33-åriga-isabell-har-en-obotlig-cancer-jag-har-så-mycket-att-leva-för-11955933

 

 

Om föräldern är allvarligt sjuk och vårdas palliativt behöver barnen lyhört förberedas och stödjas genom sorgeprocessen av vuxna personer som de har förtroende för. En öppen kommunikation om sorgen är centralt för barnen, där de får vara delaktiga och ges möjlighet att uttrycka sina känslor under trygga förhållanden men samtidigt inte pressas till att tala om svåra känslor. Vänta inte för länge att informera om den anhörigas allvarliga sjukdom. Barnen känner av sinnesstämningar och anar eller vet att saker och ting inte är som de ska.

För personer i omgivningen kan det ibland vara svårt att uppfatta barnens behov och deras uttryck för sorg, då det kan vara väldigt svårt för dem att uttrycka det verbalt. Barn kan istället visa sina behov med tecken som oro, sömnproblem och somatiska symtom såsom ont i magen och ont i huvudet.

 

Barnen behöver förstå vad som har hänt och vad som kommer att hända, få stöd för att kunna skapa minnen och ta avsked samt så småningom förberedas på att se den döda och närvara vid begravningen.

 

Leken hjälper barnen att få ett sammanhang på det som händer i livet och det är den viktigaste arenan där de både kan bearbeta och få vila från det svåra som händer.

 

Barnen behöver trygghet.  Känslan av att vara omhändertagen skapar den  tryggheten. Det finns vuxna som tar ansvar för att livet och vardagen fungerar. Om man inte orkar själv så kan man be om hjälp, tex med lämning och hämtning från förskola och fritids.

 

Glöm inte att berätta om sådant som kommer att vara som vanligt. 

Barnen behöver höra det!

 

Med omtanke

Personalen i Randiga Huset

 

Please reload

Featured Posts

Välkommen till Randiga Husets Blogg LIVSVIKTIGT. En kunskapsblogg som handlar om livet i utsatta livssituationer ur ett barn och ungdomsperspektiv.

LIVSVIKTIGT

November 1, 2016

1/1
Please reload

Recent Posts

August 13, 2019

February 13, 2019

January 30, 2019

December 6, 2018

October 9, 2018

Please reload

Archive