Hur kan vi hantera starka känslor hos barn?
Det är väldigt viktigt att förklara för sörjande barn att deras starka känslor kommer att förändras och göra mindre ont med tiden.
Särskilt viktigt blir det när ett barn uttalar att de vill dö.
Lisa gick i samtalsgrupp. Hennes mamma hade tagit livet av sig. Vid ett tillfälle uttryckte hon att hon inte ville leva längre, hon ville göra som mamma, ta livet av sig. Pappan satt bredvid och hörde vad Lisa sa och vände sig till mig med rädsla i blicken.
När man för första gången hör ett barn uttrycka sig på det viset blir man naturligtvis väldigt, väldigt orolig.
Jag bad pappan att få gå åt sidan med Lisa för att prata enskilt. Pappan kände sig lättad och Lisa och jag gick till ett angränsande rum där vi kunde prata ostört. Jag behövde få veta om det var så att hon vill dö så jag frågade henne om det var så att hon ville dö. Nä, svarade hon med väldigt förvånad blick. Det är bara så jobbigt när mamma är död.
Vad var det som hände?
Det var viktigt för mig att visa att jag hade hört vad Lisa sa. Då kunde vi prata om varför hon hade sagt att hon inte ville leva. Det var viktigt att få veta om hon hade självmordstankar. Det var kanske hennes sätt att uttrycka sin sorg.
När man sörjer kan känslorna göra så ont att man känner att man vill träffa den som avlidit. Därför är det viktigt att våga ställa frågor till barnet kring deras tankar om självmord. Eva Gerger tar även upp detta i sin bok Prata med barn om sorg.
Efter samtalet med Lisa kunde jag lugna pappan. Vi kom överens om att han skulle vara vaksam på hur Lisa uttryckte sin sorg de närmaste dagarna.
Naturligtvis lämnade händelsen mig inte i och med det lugnande samtalet, den var omskakande. Jag förhörde mig dagen efter om att mitt sätt att tolka händelsen var rätt eller om vi behövde vidta ytterligare åtgärder. Fick ett lugnande svar och kände att jag skulle kunna hantera en liknande upplevelse på samma sätt när det en annan gång skulle uppstå.
Detta hände för många år sedan och jag har sedan dess varit med om flera barn som uttryckt sig på liknande sätt. Det är alltid lika omskakande. Det är en tänkbar lösning för barnet som oftast inte menar det den säger men de befinner sig i en outhärdlig känsla och vill komma ifrån smärtan.
Även om vi vet måste vi varje gång ta det på allvar och våga fråga!
Med värme
Monica hos
Randiga Huset
