Prata med barn i sorg

Döden är tabu i vårt samhälle och något vi helst undviker att prata om. Ännu svårare blir det för omgivningen när barn drabbas. Jag sitter med en nyutkommen bok framför mig. ”Prata med barn om sorg” skriven av Eva Gerger, en handbok om hur man kan prata med barn i sorg. Orden är Evas. Vi har haft ett möte på förmiddagen och pratat om boken och våra erfarenheter i möten med barn.

I slutet på boken har Eva samlat några barns egna röster. Hon har en dag suttit med åtta barn i åldern sex - femton år för att fråga hur de uppfattar sin situation, både under förälderns sjukdomstid och efter dödsfallet. Alla barnen som hon samlat lever med syskon och har förlorat sin mamma eller pappa.

Eva undrar om det är viktigt att som barn få veta allt när en förälder blir sjuk. Svaret blir ett rungande jaa. Det betyder alltså från början!

Barnens reflektioner speglar att de måste få tid att vänja sig vid tanken. Det verkar som om det är bättre ju tidigare de får veta.

Eva undrar också vad de tycker att de vuxna ska tänka på, vad är viktigast? Svaret är att prata med barnen och att prata mycket.

Lite längre fram i samtalet undrar Eva om man blir arg när en förälder dör och alla barnen håller med om att det blir man. En del föreslår en boxningskudde som lösning.

En av flickorna i sällskapet undrar om det är konstigt att ta foto på sin döda förälder. Flera av barnen berättar att de tagit kort och ett av barnen visar upp sina bilder.

En annan fråga som kommer upp är om barnen är rädda att glömma den döda föräldern. På den svarar alla ja och att det är svårt att komma ihåg rösten.

Boken är lättläst och innehåller många tankar för oss vuxna att begrunda. Vi på Randiga Huset kan varmt rekommendera den.