Det tar tid att lära sig ett nytt språk

När vi skall lära oss tala gör vi det med ett ord i taget, ivrigt påhejade av vår omvärld. När vi skall lära oss skriva gör vi det en bokstav i taget med stöd av våra pedagogiska mentorer. När vi skall lära oss räkna får vi förklarat för oss hur varje räknesätt fungerar.

Tålmodigt tillåts vi öva upp våra färdigheter. Kunskap läggs till kunskap och vi skapar oss en förståelse för hur vår omvärld fungerar.

Är det inte lite konstigt, att om vårt liv slås i spillror, om den som är så viktig blir sjuk eller en älskad dör, förväntas vi veta hur vi skall göra för att kunna hantera denna omställning.

Vi förväntas ha ett språk att sätta ord på vår upplevelse, en förståelse för vad som händer. Den som går vid vår sida förväntas veta vad den skall säga. Göra.

Vore det inte mer rimligt att förvänta sig att dessa färdigheter, liksom alla andra, är något vi får genom att ta ett steg i taget, en dag i taget med samma tålamod som när vi lär oss räkna, skiva eller tala ett nytt språk.

Någon har sagt att när man förlorar en älskad är det som att förlora halva alfabetet. Låt oss ge oss själva och vår omvärld tid att återskapa de delar av livet som försvinner med tryggheten när livet prövas.

Med omtanke Randiga Huset