Konkreta tips och råd för den närmaste tiden efter ett dödsfall

Vid en förlust spelar riter och ceremonier en viktig roll. De hjälper till att göra förlusten verklig och ger oss en möjlighet att ta farväl. Det gäller både vuxna och barn. Att som förälder behöva bjuda in sitt barn i en vuxenvärld man helst skulle vilja skydda det ifrån är svårt men viktigt. Det kommer på sikt att hjälpa barnet att leva med sin förlust. Dock är det viktigt att förbereda barnet omsorgsfullt, se till att det finns ett vuxenstöd som barnet känner tillit till och barnet måste ges möjlighet till att bearbeta sina intryck.

Vad innebär det i praktiken?

Visning Innan ett barn får se den döde är det viktigt att förbereda barnet på vad hans eller hennes sinnen kommer att uppleva. Berätta hur rummet ser ut, var den döde ligger, hur han eller hon ser ut. Exempelvis att händerna ligger på bröstet och håller i en blomma, att ögonen är slutna, att huden har en annan ton osv. Som vuxen är det viktigt att du går in först för att kunna ge barnet den information det behöver. Tänk på att barnet skall vara tillsammans med en person som förmedlar trygghet under den tid du är i rummet. Berätta om den döde på något sätt ser annorlunda ut (kanske har han eller hon kammats på ett annorlunda sätt, har ett sår eller blåmärke…). Berätta för barnet att om man rör vid den som är död så är han eller hon kall och att rummet kan ha en speciell lukt. Berätta för barnet att man får röra den som är död, men man måste inte, var och en får göra som den vill. Man får krama och klappa och säga saker som man kanske önskar att man hade sagt. Tänk på att äldre barn och ungdomar kan vilja få en stund för sig själv tillsammans med den döde. Små barn kan ibland reagera med att undersöka kroppen genom att stoppa fingrar i näsan, försöka öppna ögonen, nypas eller liknande. Det är en del i att försöka förstå vad döden är. Förutom att det är viktigt att förbereda barnets sinnen är det viktigt att förbereda det på de starka reaktioner som kan uppstå både hos den vuxne och hos barnet.

Genom att mentalt förbereda barnet på detta sätt blir upplevelsen mindre chockartad och motverkar att intryck etsar sig fast. När barnet förstår vad som händer blir det mindre skrämmande.

Begravning Inför begravningen är det precis som inför en visning viktigt att förbereda barnet mentalt genom att beskriva vad som väntar. Var noga med att inkludera alla sinnen i din beskrivning. Berätta vad som kommer att hända steg för steg. Inkludera gärna barnet i förberedelserna (från ca 6-7 år). Låt barnet vara med och uttrycka sina önskemål inför begravningen. Om barnet vill, låt det vara med och besluta om klädsel, musik och om han eller hon vill att den döde skall få med sig något personligt i kistan. Det gör ceremonin personlig och kan bidra till att minska den känsla av hjälplöshet barnet kan känna.

Barn är konkreta och behöver konkreta sätt att få uttrycka sin sorg. Låt gärna barnet förbereda sig genom att ta med något att lägga på kistan. Det kan till exempel vara en sak som de förknipar med den döde, en blomma, en teckning eller ett brev. Det hjälper barnet att ta farväl och att konkret få uttrycka sin sorg. Ibland finns det saker som man önskar att man hunnit, vågat, orkat säga till den som dött. Begravningen kan vara ett tillfälle att få uttrycka detta.

Ett tryggt vuxenstöd Som förälder är det troligt att dessa ceremonier kommer att vara mycket tunga. Det är ett viktigt tillfälle för dig att få ta farväl av den döde. Samtidigt är det ett tillfälle då ditt/era barn är i stort behov av stöd. Tilldela gärna en vuxen person som barnet känner tillit till att finnas vid barnets sida under ceremonierna. Förutom att förmedla trygghet kan denna person trösta, lyssna och förklara för barnet vad som sker. Det är svårt att veta hur ett barn kommer att reagera under en begravning. En del blir väldigt aktiva och har svårt att sitta still. Andra blir väldigt lugna eller fokuserade på detaljer. För ett barn att delta vid begravningen är en viktig del i deras sorgeprocess därmed inte sagt att de behöver närvara vid hela ceremonin. Ibland kan de behöva gå ut en stund, i sällskap med den person som valts att finnas vid barnets sida, både för sin egen skull men också för att ge föräldern/föräldrarna möjlighet att i lugn och ro få ta sin tid till ett farväl.

TIPS!! Ett tips till dig som är intillstående är att dokumentera begravningen som ett minne till familjen att samtala kring den dag barnen är äldre. Ett annat tips som många av dem vi möter uppskattar är när deras vänner samlar sina gemensamma minnen av den som avlidit i en bok eller pärm som familjen kan få. Då bidrar de på ett mycket fint sätt till att låta minnet leva kvar och tecknar en tydligare bild av den som är saknad.

Bearbetning Efter ceremonier är det viktigt att barnen ges möjlighet att bearbeta sin upplevelse. De behöver få tid att prata om och leka ut sina intryck. Som vuxen innebär det att du måste acceptera, ge utrymme för och stimulera det hos barnet. Hur de uttrycker sina intryck beror mycket på barnets ålder. För den vuxne handlar det om att låta dem få tillfälle att bearbeta och förstå sina intryck genom att uttrycka dem i ord och lek. Här är det viktigt att du låter dem föra och att du följsamt följer utan att försöka styra eller påverka deras upplevelse samtidigt som du finns tillgänglig för att svara på barnets frågor. I detta sammanhang kan nämnas att leken är ett viktigt uttryckssätt för många barn som har eller kommer att förlora en närstående att förstå sin omvärld och det är inte ovanligt att barn bearbetar sina upplevelser genom att skapa lekar som speglar det de går igenom.'

Innan vi avslutar dagens inlägg skall sägas att man aldrig kan tvinga någon att närvara vid en visning eller en begravning men innan man avstår bör man tillsammans med någon man har förtroende för prata om detta. Många gånger är det rädsla och ovisshet som ligger bakom tvivlen och genom att bemöta dessa känslor kan man ofta övervinna det omedelbara motståndet. Det är ett tillfälle som aldrig kommer tillbaka och det finns många goda anledningar till att delta. Ofta kan man få stöd från personal inom vård, räddningstjänst eller begravningsbyråer i sitt beslut. Du kan också ringa till oss på Randiga Huset.

Till dig som har detta bakom dig och kanske känner att du inte gjorde allting “rätt” vill vi säga; man kan inte alltid göra allting helt rätt, man kan bara göra så gott man kan och det har du gjort utifrån de förutsättningar som fanns.

Rekommendationerna är hämtade från Atle Dyregrovs bok Sorg hos barn. En bok vi kommenderar dig som vill läsa mer.

Nästa vecka tänkte vi skriva om hur man kan tänka kring de saker som den döde lämnar efter sig.

Med omtanke

Randiga huset