Är det okej att vara glad?

Härom dagen träffade vi en flicka som nyss fyllt åtta. Om sin födelsedag hade hon inget att berätta. Det där med att fylla år är ju ofta något att se fram emot, i alla fall som liten. Men vad händer med glädjen och firandet när det är någon som saknas? Är det okej att vara glad?

I många av de familjer vi möter är det en del av ´ja må hen leva´. Som vanligt finns det inga enkla svar på hur man på bästa sätt hanterar situationen. Eller rättare sagt, det finns nog lika många svar som det finns personer som lever med en saknad. Så det är där vi får börja. Genom att ställa frågan; Hur tänker du? Hur skulle du vilja fira? Vad känns viktigt för dig idag? Hur kan vi bära med oss minnet av den som är saknad idag? Kanske hittar du svaret genom att formulera vad du inte vill göra.

En viktig del i att lära sig leva med sina förluster är att skapa nya rutiner och ritualer. Oavsett om det är vardag eller fest. Det tar tid och vägen dit kan vara krokig. Det som är viktigt att tänka på när man har barnens perspektiv är att låta dem vara delaktiga i att skapa nya traditioner.

Innan vi avrundar detta inlägg skulle vi vilja komma tillbaka till vår fråga; Vad händer med glädjen och firandet? och påminna dig som läser detta om att det är okej att känna glädje. Det är okej att fira. Det betyder inte att din saknad är mindre. Det betyder att du just nu upplever en stund då dina batterier laddas så att du har ork att hantera de där dagarna då livet går på sparlåga. Eller som en annan flicka som vi träffat på våra mötesplatser brukar säga "När jag är ledsen är jag ledsen och när jag är glad är jag glad. Det får man. Det har dom sagt i Randiga Huset"

Med omtanke

Randiga Huset