I overklighetens gränsland
Många av dem vi möter uttrycker en förundran och i viss mån obehag över oförmågan att förstå vad som hänt.
Förutom att åldern har betydelse i denna process, eftersom den kognitiva och intellektuella förmågan utvecklas efter hand från det att vi är små, går kroppens försvar in och skyddar oss från att ta in vidden av förlusten från första stund. Den kommer till oss i den takt vi klarar att hantera utan att gå under.
Många av dem vi möter i vårt arbete, framför allt bland ungdomar, utrycker en förvirring över detta. Över att de inte lyckas greppa den nya tillvaron. De befinner sig ofta i overklighetens gränsland där det kan vara svårt att skilja på dröm och verklighet. Många berättar om att deras drömmar kan handla om den som är sjuk eller död och att de kan vara så verkliga att de vid uppvaknandet inte vet vad som är sant och vad som är en dröm. Det kan sätta igång starka känslor ur ett brett register.
Att förstå att en svår sjukdom drabbat familjen eller att en älskad har dött tar tid. Det här är en naturlig process som kommer att ta den tid den behöver. Men det finns sätt att hjälpa den lite på traven. Framförallt i ett långsiktigt perspektiv.
Genom att få berätta om det som inträffat om och om igen bidrar orden till att göra det som hänt verkligt och verklighetens konturer blir lite tydligare. Att få prata om den man saknar bidrar till att bevara minnet (även när det gör ont). Ofta är det skönt att veta att det finns dem som lyssnar och som kan ta emot de tankar och känslor som upptar en stor del av ens liv men ibland kan det finnas saker man bär på som man inte vill berätta för någon annan. Då kan det hjälpa att skriva.
ÖVNING: Välj en plats där du kan sitta ostört Skriv för hand, det går ofta långsammare än på tangentbordet och ger kroppen mer tid till eftertanke. Texten är bara din så du behöver inte bry dig omhandstil, grammatik eller stavning. Skriv 15 minuter utan avbrott (sätt gärna en timer så slipper du hålla koll på tiden). Låt orden flöda och följ de tankar och känslor som kommer. Försök släppa censuren och skriva så ohämmat som möjligt. När 15 minuter gått lägger du ner pennan. Lägg undan pappret eller förstör det. Det viktiga är inte vad du producerar utan att du ger dig själv en möjlighet att bearbeta dina upplevelser. Upprepa denna övning i 5 dagar.
Ibland får man ha lite tålamod innan det känns bättre. Det kan till och med kännas sämre precis efter det att man lagt ifrån sig pennan. Men man har använt denna metod i många år och alla forskningsresultat visar på att det finns positiva effekter av att göra den på kort sikt men framförallt på lång sikt.
TIPS! Ibland kan det man tänker och känner vara så svårt att skriva att man inte vågar. Då kan man skriva med osynligt bläck, dvs utan att fälla ut pennans spets och bara låta pennan vandra utan att lämna spår på pappret. Övningen fyller sin funktion ändå
Övningen är hämtad ur en bok som heter ”När en förälder plötsligt dör” som är skriven av Ken Chesterson.
Om du har frågor, om övningen eller något annat du funderar över, får du gärna höra av dig. Vi erbjuder kostnadsfritt stöd i form av enskilda samtal, mötesplatser och stödgrupper. Med omtanke Randiga Huset