Att sörja i otakt – om när behov krockar.

När en familjemedlem dör är det mest synd om alla. ALLA har ett behov av extra omtanke och att få sina behov tillgodosedda i en tid när orken (och kanske även tålamodet) är en bristvara. Det är en ekvation som är svår att få ihop.

Varje individ och varje familj är unik. Därför är det svårt att ge en generell bild av livet efter döden. Det vi ser att många familjer har gemensamt är den tystnad som ofta uppstår i och omkring familjen. Det inträffade påverkar ofta förmågan att kommunicera med varandra.

Du kommer att läsa ordet ”ofta” många gånger i denna text. Det är för att beskriva att det är något som vi ofta kan se men det betyder inte att det är så för alla och inte hela tiden.

Om vi för en liten stund lutar oss mot teorin kan man dela upp sörjande i två kategorier. Innan vi beskriver dessa närmare kan det vara klokt att poängtera att det inte finns något rätt eller fel sätt att sörja. Bara olika sätt. Det är sällan är så att man tillhör antingen den ena eller andra kategorin men ofta känner man igen sig lite mer i den ena än den andra. Det är också något som kan förändras över tid. Det viktiga är inte var man ”hör hemma” utan förståelsen för att sorgen kan se olika ut och att det påverkar våra relationer till andra människor.

Emotionellt sörjande Känslor spelar ofta en central roll i den emotionellt sörjandes process. Sorgen upplevs intensivt och präglas ofta av starka känslor. Smärtan uttrycks ofta genom tårar men även genom nedstämdhet, förvirring, ångest, förlust av aptit, oförmåga att koncentrera sig, ilska. Den som sörjer emotionellt har ofta ett behov av att få dela med sig av sin upplevelse och finner tröst i att dela sin sorg och sina inre känslor. De har ofta ett stort behov av

att prata och av att bli lyssnade till.

Adaptiv strategi: Följa med i sorgen genom att uppleva och följa känslorna Vanliga fysiska reaktioner: trötthet, ångest

Instrumentellt sörjande Den som sörjer instrumentellt föredrar ofta att hantera sin sorg kognitivt. Fokus ligger på att hantera de problem som skapats av förlusten. Den sörjande eftersträvar kontroll för att kunna hantera krisen. Han eller hon värderar ofta att kunna behålla kontrollen över sitt beteende och känner en tillfredställelse i att kunna kontrollera sina känslor. Den sörjande sitter ofta tyst och tänker mycket.

Den instrumentellt sörjande upplever ofta inte känslor så starkt och visar inte så kraftig affekt. En del har svårt att gråta och känner inget behov av att göra det. Ilska ligger ofta närmare till hands då den hjälper den sörjande att bibehålla kontrollen och samtidigt släppa ut energi.

Han eller hon tycker inte om att dela sina känslor med andra men kan gärna vara i andras sällskap. Han eller hon skiljer på att prata om sina problem och att diskutera sina känslor.

Sorgens initiala reaktioner – förvirring, oförmåga att koncentrera sig etc. – är ett ”handikapp” för denna typ av sörjande.

Adaptiv strategi: Planerade handlingar och aktiviteter. Kan användas för att komma ihåg och hedra den döda och bearbeta förlusten. Aktivitet som kan användas för att återställa normalitet: återgång i arbete, skola etc.

Flickor pratar & pojkar gör Som vi redan varit inne på är det är oklokt att generalisera. När det gäller det emotionella och instrumentella sörjandet är det sällan svart eller vitt. När det gäller flickor och pojkar, kvinnor och män finns det också lika många varianter som det finns sörjande men vi kan se vissa drag som är tydligare och vanligare förekommande hos de olika könen. Att ha en förståelse för detta kan vara viktigt när man ser till hela familjens välmående då alla sörjer samma förlust men i sitt eget tempo och med sina egna känslor, behov och strategier.

Flickor/kvinnor: - Upplever ofta mer intensiva och långvariga reaktioner - Har ofta lättare att prata om sina känslor - Söker ofta stöd och omsorg hos andra - Söker ofta mer aktivt hjälp - Hjälpen i samhället är ofta mer anpassad efter det kvinnliga reaktionsmönstret - Känner ofta en trygghet i att dela sin smärta i nära relationer - Pratar ofta för att komma ihåg

Pojkar/män: -Försöker ofta vara starka och klarar ofta av att vara det - Pratar inte så gärna om sina känslor. De blir ofta mer privata och ensamma med sina känslor - Söker sig oftare till aktiviteter som får dem att ”glömma”

Om vi lägger ihop ett spektrum av alla dessa varianter i en familj är det kanske lättare att förstå varför det kan bli så svårt att nå fram till varandra. Om en familjemedlem har ett behov av att prata när den andra hellre vill sitta i tystnad med sina tankar och en tredje helst vill spela fotboll. Vem har då rätt eller fel? Vems behov skall då styra? Sanningen är att det inte finns några lätta svar på den frågan. Kanske kommer man en liten bit på väg genom att förstå att vi är olika och att våra behov ser olika ut.

I våra stödgrupper arbetar vi mycket med att stärka kommunikationen i familjen. Om du vill veta mer om vårt arbete eller är intresserad av att gå i stödgrupp hos oss, maila till monica.nanni@randigahuset.se

Med omtanke Randiga Huset

PS. Glöm inte att maila dina frågor och förslag på teman till catharina.richter@randigahuset.se.