Att lära sig leva med sin sorg

Det ligger nära till hands att önska att sorg gick att bota. Att det fanns en magisk formel som tog bort det onda. Tyvärr så gör inte det. Men det finns sätt att lära sig att leva med sin förlust.

För dig som befinner dig mitt i sorgen kan arbetet med att hitta en väg framåt kännas tung. Kanske ställer du dig frågan om det ens är möjligt. Till dig vill vi säga att det ÄR möjligt men att det tar tid, kraft och faktiskt även en del mod. Saknaden kommer alltid att finnas där som en del av ditt liv (och vara mer eller mindre påtaglig) men med rätt verktyg är förutsättningarna goda för att kunna leva ett bra och glädjefyllt liv.

Som du säkert förstår är det ett stort ämne och vi får ta det en bit i taget. Idag tänkte vi berätta lite om några av de pusselbitar som är viktiga och varför.

I Randiga Huset arbetar vi enligt en metod som utarbetats av psykologer och kuratorer som har många års erfarenhet av att arbeta med sorg och har tagit del av den forskning som finns på området. De har speciellt intresserat sig för barns och ungas perspektiv och för hur familjen påverkas av en förlust.

Det man kan se är att det finns ett några saker som är extra viktiga för att det som har hänt skall kunna integreras i den efterlevandes livsberättelse:

Bearbetning - Det är viktigt att få möjlighet att bearbeta det som inträffat. Det hjälper till att skapa en sammanhängande berättelse om det som hänt och kanske kan man till viss del få svar på frågan varför (även om det är en fråga där svaren sällan känns tillräckliga). Det ger en möjlighet att få uttrycka och dela med sig av sin upplevelse.

- Det är också viktigt att få reflektera över det liv man levt tillsammans. Vad det gav och inte gav. För att få en bild som är hel behöver man lära sig att hantera både det som var bra och mindre bra. Det är inte ovanligt att man känner motstridiga känslor inför den som dött. De dagar saknaden fylls av fina minnen av tiden tillsammans kan smärta men tanke och känsla går ´hand i hand´. De dagar saknaden blandas med ilska, besvikelse och sådant som inte blev sagt är mer komplexa och ofta svårare att hantera.

- En tredje viktig aspekt av bearbetningen är de förändringar som förlusten kommer att innebära för framtiden. Att leva med en förlust är att leva med en saknad. Många vittnar om hur den blir tydlig i samband med stora händelser i livet men också i det vardagliga. Genom att ge dessa tankar och känslor utrymme bidrar de med en viktig del i det pussel som med tiden kommer att hjälpa dig att leva med det som hänt.

Bygga en minnesbank - Det sägs ofta att så länge vi minns och talar om en person så finns han eller hon kvar. På många sätt är det sant. Trots att den som dött lämnat oss i sin fysiska form finns relationen till honom eller henne kvar inom oss. I minnesarbetet låter vi minnena bli en tillgång. Med deras hjälp kan vi berätta vår historia och skapa en inre relation till den döde. Arbetet gör att relationen förändras istället för att brytas.

Att låta minnet leva är något konkret där alla som har en relation till familjen och till den döde kan bidra. Dela med dig av dina minnen av personen och av gemensamma upplevelser. Låt den döde vara en del av det dagliga livet. Omtalad, tänkt på, saknad! också över tid. För den som inte längre har möjlighet att skapa nya minnen med en älskad blir andras minnen till en skatt. Så var generös med dina minnen!

Den viktiga kommunikationen - När en älskad människa dör gör det ont. I vårt arbete möter vi många familjer som berättar om hur förmågan att kommunicera ersatts av en kompakt tystnad. Det gör helt enkelt för ont att prata med varandra om förlusten. Den berör den mest sårbara inom oss. För att underlätta arbetet som beskrivits ovan är det viktigt att vi hittar sätt att bryta tystnaden och möjliggör för familjemedlemmar, vänner, och kollegor att nå fram till varandra. Därför jobbar vi mycket med att stärka kommunikationen inom familjen, i deras nätverk, i skolan och på arbetsplatsen. Det är en svår uppgift men det går.

Som sagt, ämnet är stort och att sätta punkt är svårt. Vi kommer att få många anledningar till att återkomma. Nästa vecka fortsätter vi på samma tema och då tänkte vi ge dig ett exempel på en övning som kan hjälpa dig och dem runt omkring dig att minnas den du saknar.

Innehållet i denna text är till del baserad på Lars Björklunds och Göran Gyllenswärds bok Vägar i sorgen. En bok vi varmt rekommenderar till dig som vill läsa mer.

Med omtanke

Randiga Huset

PS. Glöm inte att maila dina frågor och förslag på teman till catharina.richter@randigahuset.se.