© 2018 by Randiga Huset

Att prata med barn och unga om livets svåra

November 16, 2016

Att prata om döden med dem vi helst av allt vill skydda från allt ont kan kännas svårt. För de allra flesta blir det ett samtal som kommer naturligt av barnens nyfikenhet men för några av oss kommer det till följd av en förlust som påverkar oss starkt. Det finns inga bra sätt att berätta att någon kommer att dö eller har dött men det finns sätt som är mer skonsamma. Varje situation är sin egen och varje familj har sina utmaningar att tampas med. I denna text ger vi dig generella tips och råd. För mer specifika frågor om er situation är ni alltid välkomna att kontakta oss.


Om du som läser detta tillhör dem som lever med, eller i tiden inför, en förlust tillsammans med ditt/dina barn och känner att ”Åh nej, jag har inte gjort allt det där… vad händer nu? Hur påverkar det mitt barn?” Glöm inte att du bara är människa och att det är normalt att inte ha denna kunskap. Du gör så gott du kan i den svåra situation du befinner dig. Att du läser denna text säger mycket om hur väl du vill ditt/dina barn.


Vänta inte med att berätta
Barn, oavsett ålder (även spädbarn), är känsliga för sinnestämningar och uppfattar den dödes frånvaro. För familjer som lever i en situation med en livhotande sjukdom gäller det samma. Barn förstår att något är fel. Det är därför viktigt att vi förklarar för barnet vad det är som händer.  Annars lämnas det att själv tolka situationen vilket kan skapa förvirring, rädsla och otrygghet. Det gör inget om du inte har tillgång till alla fakta. Berätta det du vet.


Använd ord som barnen förstår
Hur man berättar anpassas naturligtvis till barnets ålder. Ju yngre barnet är desto större är behovet av att vara konkret i sina förklaringar. Vuxna använder ofta omskrivingar för döden. Vi säger att människor ”somnar in” eller ”går bort” och har en förståelse för ordens egentliga innebörd. Det har inte ett barn. Att använda dessa uttryck kan skapa rädslor hos barn. Om pappas död förklaras med att han har somnat in kan barnet utveckla en rädsla för sin egen eller andras sömn. Likaså om man förklarar broderns död med att han har gått bort. Vad händer då i barnets tankevärld när mamma och pappa skall gå bort på middag? Hjälp barnet genom att kalla döden för döden och förklara vad döden innebär. För yngre barn betyder det att du behöver förklara exempelvis att hjärtat stannar, att den som är död inte längre andas, att han eller hon inte längre kan känna eller tänka och att den som är död inte kommer tillbaka. Du kommer sannolikt att få förklara detta om och om igen och barnets förståelse för innebörden kommer att växa i takt med tiden.

När det gäller sjukdom är det viktigt att skilja på sjukdom generellt och livshotande sjukdom. För ett barn är skillnaden inte självklar. Genom att vara tydlig med skillnaden kan du undvika att barnet blir rädd för sin egen och omgivningens hälsa när det inte behövs.
 

Det är ALDRIG barnets fel
Det är mycket viktigt att förklara för barnet att det ALDRIG, oavsett omständigheter, är barnets fel när en person blir sjuk och/eller dör.  Genom att vara tydlig med detta hjälper du barnet i dess tankar kring skuldbördan.


Skapa trygghet
När en människa i barnets närhet dör slås barnets trygghet i spillror och en av de första frågorna barnet ställer sig är: ”Vem skall ta hand om mig?”. Då är det viktigt att vara tydlig med att det alltid kommer att finns någon där att ta hand om barnet.  Detta är en svår uppgift för en förälder att lova det då livet inte ger oss några garantier (kanske har ni precis fått motsatsen bevisad) men att tydligt uttrycka viljan och förmågan att finnas där för barnet bidrar till att skapa trygghet. Använd dig även av det stöd du har omkring dig. Barnet kommer att ha funderingar kring hur de vuxna skall klara sig och ju tryggare den vuxne är desto bättre är det för barnet.

Lever din familj med en livshotande sjukdom är det viktigt att tala om för barnet att det är ovanligt att unga människor drabbas av svåra sjukdomar. Det minskar barnets rädsla för att övriga familjen skall också skall drabbas.


Säg sanningen
Berätta sanningen så enkelt och konkret som möjligt. Anpassa detaljrikedomen efter ålder men ge barnet hela bilden. Vid svåra sjukdomar/händelser är det förståligt att man har en stark önskan att skydda sitt barn. Det finns dock flera anledningar till varför man bör undvika detta. En viktig anledning är att barnet i brist på information skapar sina egna fantasier kring det som sker/skett och de är ofta värre än verkligheten. I dessa fantasier lämnas barnet ensam utan möjlighet att dela sina tankar och känslor. En annan fara med att skona barnet initialt är att man med tiden tvingas lägga till fler och fler detaljer (plus att det alltid finns en risk att sanningen kommer utifrån, från människor som inte känner till barnets ovetskap) Barnet kan då utveckla en s.k. förväntansångest, vilket innebär att barnet hela tiden har en beredskap för att ytterligare information skall tillkomma ”vad kommer här näst?”, ”När tar det slut?”. Det kan även påverka tilliten.

När det gäller sjukdom kan det vara bra att rådgöra med behandlande läkare om förloppet för att gemensamt komma fram till hur man på bästa sätt inkluderar barnet i det som sker. Grunden och argumenten för barnens delaktighet är dock desamma.


Ta tillvara på tillfället
Eftersom barns sorg är Randig är det viktigt att ta till vara på tillfället. Om barnet vänder sig till dig, lämna disken (den kan du ta sen…) och var närvarande i det samtal som barnet bjuder in till. Ha förståelse för att barn bara orkar prata en liten stund. Samtalslängden beror på många faktorer men en ”tumregel” skulle kunna vara 1 min/år (barnets ålder). Korta samtal med glesa mellanrum är att ofta att föredra. Fråga barnet om samtalet kändes lagom långt och anpassa samtalen efter svaret. Att ge dem den möjligheten ger dem en känsla av kontroll och inflytande över någon aspekt i tillvaron. Ett besked om svår sjukdom eller ett dödfall innebär stor kontrollförlust och varje steg mot känslan att återfå kontrollen är viktig. Försök skapa ett tillåtande klimat och oroa dig inte för att prata för mycket. Barnen säger ofta ifrån.

Uppmuntra till samtal men respektera barnets önskan om han eller hon inte vill prata just då. Om det är direkt avvisande kan du behöva förklara att ni kan behöva prata ibland för att du skall kunna hjälpa honom eller henne.


Ge barnet utrymme att ställa frågor
Barn ställer de frågor som de kan och vill höra svaren på så försök vara lyhörd för vad det är barnet undrar över och var konkret och tydlig i dina svar. Är du osäker på hur du skall hur du skall förhålla dig till barnet. Fråga! Barnen vet ofta hur de vill ha det.

 

Till sist kanske det viktigaste rådet av alla:
Ta mod till dig. Tystnaden är kanske det mest skadliga du kan utsätta ett barn för.

 

Många av dessa råd är tagna ur en bok som heter ”När en förälder plötsligt dör”. Det är en bok som vi rekommenderar varmt för dig som vill lära dig mer. Du är också välkommen att kontakta oss för stöd eller för svar på dina frågor.


Med omtanke

Randiga Huset

 

 


PS. Glöm inte att maila dina frågor och förslag på teman till catharina.richter@randigahuset.se.

Please reload

Featured Posts

Välkommen till Randiga Husets Blogg LIVSVIKTIGT. En kunskapsblogg som handlar om livet i utsatta livssituationer ur ett barn och ungdomsperspektiv.

LIVSVIKTIGT

November 1, 2016

1/1
Please reload

Recent Posts

August 13, 2019

February 13, 2019

January 30, 2019

December 6, 2018

October 9, 2018

Please reload

Archive