I programmet Malou Efter tio visades i veckan en mycket gripande men samtidigt finstämd intervju om att förhålla sig till livet när man fått veta att man har begränsad tid att leva. Isabelle är 33 år och har obotlig cancer. Livet som småbarnsmamma tar en helt annan vändning och familjens förhållningssätt till barnen är att göra dem delaktiga i det som sker. Att på så sätt försöka skapa hopp och framtidstro i en oerhört hopplös och utsatt situation. Att ge barnen redskap för livet. VI får också ta del av kloka ord om rädslor och behov i en sådan situation av Ullakarina Nyberg, överläkare psykiatri/ onkologi samt även senior advisor i Randiga Huset. https://www.tv4.se/efter-tio/klipp/33-åriga
Tiden innan jul och julen kan vara en svår tid för de barn som förlorat en förälder eller ett syskon. Den är i stor utsträckning en familjefokuserad och traditionsrik helg och saknaden efter den som avlidit blir ofta mycket påtaglig. Det är inte helt ovanligt att den kvarlevande föräldern eller de vuxna i familjen önskar "hoppa över" julen med allt vad den innebär. Man orkar inte som förr och mycket känns meningslöst. Julhälsningarna kommer inte iväg, bullarna blir inte bakade, att göra allt man "borde" känns helt fel. Känslan av att vilja resa bort från alltsammans infinner sig för att man ska slippa påminnas. Man kanske vill skapa nya traditioner som gör det lättare att ta sig igenom hel
