Bokrecension ”En fjäril på min kofta” av Ann- Katrine Engström Målgrupp Barn i de yngre åldrarna Lillasyster berättar om sin familj- om en mamma, pappa, storasyster och mellanbror. En mellanbror som inte syns men finns ändå. En dag precis innan han skulle födas slutade hans hjärta att slå. Mellanbror dog i mammas mage och alla grät och var ledsna. Lillasyster får berättat för sig av storasyster om mellanbror, att han alltid kommer att finnas. ”När vi pratar, tänker och minns- kan jag känna att min bror faktiskt finns”. Det här är en bok om sorgen efter ett syskons död som riktar sig till de mindre barnen. Budskapet i boken är tydligt att det är när vi tillsammans minns och pratar om och till
”Bara du tagit dig igenom det första året så...” Är det så? Läs C.S.Lewis betraktelse och Randiga Hu
"För i sorg ”stannar” ingenting. Man fortsätter att komma från en fas, men den återkommer alltid. Runt och runt. Allt upprepas. Går jag i kretsar, eller vågar jag hoppas att jag är i en spiral? Men om det är en spiral, går jag upp eller ner? Hur ofta kommer det att vara - för alltid? - hur ofta kommer den stora tomheten att förvåna mig som en komplett nyhet och få mig att säga, "Jag har aldrig förstått min förlust förrän i denna stund"? Samma ben är avskuret gång på gång. ” C.S. Lewis, A grief observed Jag har i dagarna haft hela 29 år att fundera på vad sorg egentligen är. Vad är det den sörjande går igenom och varför. Som barn eller som vuxen. Ja, det är stora frågor men de tål att tänkas
Att någon ”aldrig mer kommer tillbaka” är för barn under fem år något som inte går att förstå. Döden i deras värld är ett tillstånd som man borde kunna komma tillbaka ifrån. Barnet ger uttryck för detta i sina frågor till de vuxna i sin närhet: -Hur länge ska pappa vara död? -Imorgon kan vi väl åka till lekplatsen, när mamma är hemma igen? I takt med barnets tankemässiga mognad och utveckling följer också förståelsen av begreppet döden. Är man under fem år är det inte i tanken greppbart att kroppens funktioner som ger den liv tagit slut och att döden är oåterkallelig- däremot kan reaktionen på en nära anhörigs död vara stark. Barnet under 2 år kan uttrycka saknad över den som är borta och ko
Ofta får vi höra kommentaren att ”små barn kan väl inte sörja, de förstår ju inte vad som hänt”. I åldern 1-2 år kan barnen oftast inte visa några sorgereaktioner. Men ändå känner de att någonting är fel. Vid ett tillfälle satt några föräldrar och pratade. De var nya för varandra och därför berättade var och en vad som hänt i deras familj. En mamma satt med sin 1-åriga dotter i famnen. De andra barnen var i ett annat rum och lekte. Barnet satt i knät med ryggen mot mammans bröst. Mamman började sin berättelse. Efter några minuter vände sig barnet om och lade sin lilla hand på mammans mun, som ville hon säga ”mamma, berätta inte , jag känner att ditt hjärta bultar när du berättar om va
Vår upplevelse i Randiga Huset är att skolan tyvärr ganska snabbt ”glömmer bort” att en elev har förlorat förälder, syskon eller en annan viktig person. Livet för kompisarna återgår till det vanliga medan för den som gjort förlusten kanske det efter några månader blivit värre. Barnet har börjat förstå vidden av förlusten. Begravningen har varit och livet börjar hitta någon ny ordning i alla tankar. Med det sagt är det inte säkert att de lärt sig att hantera tankar och känslor. Föräldrar och omgivning börjar ofta oroa sig för att barnet kanske ”fastnar ” i sin sorg, för det har vi lite till mans hört talas om att man kan. Naturligtvis är man orolig över att det ska gå dåligt för ens barn som
