Göran Gyllenswärd är psykolog och leg. psykoterapeut. I tio års tid mötte han i sitt arbete på Rädda Barnen barn i kris näst intill varje dag. Idag sitter han i Randiga Husets styrelse. Här ger han sina bästa råd till hur omgivningen kan hjälpa ett barn i sorg. Hur kan omgivningen stötta barns sorgearbete? Bland det viktigaste är att omgivningen bekräftar barnets sorg och räknar in det i de sörjandes krets. De närmaste måste finnas till hands och visa att de är beredda att prata. Ett annat sätt är att hjälpa till med rent praktiska saker, som att skjutsa till fritidsaktiviteter. Det är även viktigt att de slipper stödja andra som också sörjer, barn tar lätt ansvar för andras sorg och tränge
I vuxenvärlden använder vi oss ofta av ordet barnperspektiv. Vad betyder det egentligen? Svaret på den frågan är säkert individuellt. Idag tänkte vi stanna upp och fundera lite över om det är någon skillnad på barnperspektivet och barnens perspektiv och vad som händer med våra perspektiv när vi leker med ord. När man googlar på ordet barnperspektiv hittar man flera definitioner på samma tema, här är en som är hämtad från familjerätt på nätet. ”Begreppet perspektiv betyder synvinkel. I detta sammanhang kan det betyda att se olika beslutsalternativ ur barnets synvinkel, att se med barns ögon. Det handlar om att försöka ta reda på hur barn uppfattar och upplever sin situation och eventuella för
“Jag minns att min mamma hade papegojörhängen. Röda papegojor som dinglade i hennes öron. Än mer så när hon skrattade. Det är ett av allt färre minnen jag har av henne. Det är i dag 17 år sedan jag låg med mitt öra mot hennes bröstkorg och hörde tystnaden som döden lämnar i en kropp. Den tystnaden ekar i mig fortfarande. Den blöder i mig. Jag avskyr hur allt förbleknar. Hur hon förbleknar. Hur en dimma sänker sig över mina ögon. Jag kan inte se henne tydligt när jag blundar. Åh, jag kan inte se henne alls ibland. Jag hatar hur livet går vidare och jag hatar hur det inte gör det. Alla texter jag har skrivit om henne. Alla dessa jävla texter. Bara orden är nya, smärtan är densamma år efte
När katastrofer inträffar sträcker världen ut en hand och hjälper den som är nödställd. Det är helt fantastiskt. Men varje dag sker katastrofer i det tysta. Var tredje timme förlorar ett barn under 18 år i Sverige en förälder i dödsfall. Minst två barn förlorar varje dag ett syskon. Någon förlorar sin bästa vän. En bänk i ett klassrum står tom. För de efterlevande barnen är förlusten lika stor. Lika verklig. Borde det då inte vara lika naturligt att räcka ut en hand till dessa barn och hjälpa dem? Vi tror att viljan finns men kanske sviktar modet. Av rädsla att göra fel? Säga fel saker? Vår egen rädsla för döden? Svaren varierar nog eftersom vi alla är olika och våra erfarenheter skiljer sig
Vid svåra livshändelser är det inte ovanligt att tankar och känslor blir ett enda kaos och det är svårt att sortera ut vad man känner och varför. Situationen kompliceras ofta av att man försöker ta hänsyn till varandra. Oron kan vara stor både för de egna och andras reaktioner om man stannar upp och känner efter eftersom de känslor man upplever kan vara mycket starka. Idag tänkte vi presentera en övning som handlar om känslor. Genom att lära sig känna igen olika känslor och hitta mönster kan man på sikt lära sig att förstå vad man känner och varför. Då är det lättare att hitta strategier för att hantera och uttrycka sina känslor. Både för egen del och när det gäller andra. Genom att se samma
