Förra veckan lovade vi berätta lite mer om hur vi jobbar och varför. Så här kommer några rader om vad vi lärde oss i projektet ”Familj i sorg” och hur vi använder den kunskapen i vårt arbete. I en familj som har eller kommer att förlora en närstående gör det ”mest ont för alla” och behoven kan se väldigt olika ut (läs mer här). Tryggheten är hotad och familjen ur balans. En av de tydligaste tendenserna vi kan se i familjer är svårigheten att kommunicera. Det kan gälla allt från det vardagliga till det allra svåraste. Det är inte ovanligt att man känner sig ensam och oförstådd, utlämnad i sin egen sorg. Förutom att det kan komplicera vardagen här och nu kan det på sikt skapa problem både för
Denna vecka tänkte vi skriva några rader om hur processer kring döden kan se olika ut beroende på vad som orsakat dödsfallet. I mitten av tjugohundratalet (2006-2009) inledde flera av dem som idag står bakom Randiga Huset med stöd från Allmänna Arvsfonen ett projekt, ´Familjer i sorg´, som gick ut på att ta reda på hur vi på bästa sätt kan utforma det stöd som erbjuds familjer i sorg för att ur ett långsiktigt helhetsperspektiv förbättra förutsättningarna att hantera förlusten. I en familj som drabbats av en förlust är dynamiken förändrad och ofta uppstår problem att prata med varandra. Därför var en viktig del av arbetet att se hur man kunde förbättra kommunikationen inom den sörjande famil
Ni som följt oss ett tag vet att utmaningarna är många när man i en familj ställs inför ett dödsfall. En av de största är kanske den stora tystnaden. I en familj där dynamiken är förändrad och det är ”mest synd om alla” är kommunikationen en del som man ofta behöver jobba på. Av anledningar som varierar blir det ofta väldigt tyst. Kanske vågar man inte närma sig det som hänt av oro för vad man skall sätta igång, kanske av rädsla för att det skall göra för ont. I vårt arbete och i den kunskap vi lutar oss mot kan vi se att det påverkar familjen positivt om man kan hitta nya sätt att fungera tillsammans och dela det man går igenom med varandra. Därmed inte sagt att det är lätt. Här kommer en ö
Förra veckan handlade vårt inlägg om ritualer och ceremonier. Denna vecka fortsätter vi på temat om att göra förlusten verklig. När en människa dör lämnas de efterlevande med många minnen. En fråga som vi möter är vad man skall göra med de saker som den döde lämnar efter sig. Vi reagerar alla olika i sorgen. En del av oss vill tidigt städa undan det som tillhört den döde. Andra har ett behov av att saker förblir oförändrade. Det finns inga enkla råd att ge men kanske kan dessa rader ge dig som befinner dig mitt upp i detta stöd i dina tankar. En del i att göra förlusten verklig är att inte gömma undan minnen. Tiden efter ett dödsfall är ofta känslomässigt turbulent och det kan vara svårt att
Vid en förlust spelar riter och ceremonier en viktig roll. De hjälper till att göra förlusten verklig och ger oss en möjlighet att ta farväl. Det gäller både vuxna och barn. Att som förälder behöva bjuda in sitt barn i en vuxenvärld man helst skulle vilja skydda det ifrån är svårt men viktigt. Det kommer på sikt att hjälpa barnet att leva med sin förlust. Dock är det viktigt att förbereda barnet omsorgsfullt, se till att det finns ett vuxenstöd som barnet känner tillit till och barnet måste ges möjlighet till att bearbeta sina intryck. Vad innebär det i praktiken? Visning Innan ett barn får se den döde är det viktigt att förbereda barnet på vad hans eller hennes sinnen kommer att uppleva. B
