Barn

Boktips Frågor från barn

Barn och sorg

Förlust, död och barn är begrepp som vi inte gärna tycker hör ihop. Död är något som vi inte vill att barn ska vara med om. När barn lider, vill vi vuxna helst av allt slå armarna omkring barnet och skydda det. Det finns även en del av oss som inte orkar möta det sorgsna barnets ögon.

Barnen då? Ja de vill allra helst fortsätta precis som vanligt med sina liv. De vill vara som alla andra. Samtidigt som de vill och önskar att vi ska känna och förstå deras smärta. De vill att vi intuitivt ska veta när de vill ha en kram.

Den allra största och traumatiska förlusten för alla barn är att förlora en förälder i dödsfall. En förlust som vi sällan pratar om och förstår vidden av är syskonsorg. Förlust av ett syskon kan många gånger vara väldigt svårt för barnet som blir kvar. Föräldrarna är upptagna i sin sorg och kanske glömmer att även det barn som finns kvar behöver få prata om sina tankar kring förlusten.

Sjukdom, olyckshändelse, militär operation, terrorism, självmord, mord. Anledningen till dödsfallet kan variera. Den påverkar ofta hur tiden efter dödsfallet blir.

En del som förlorat en förälder i barndomen brukar säga "jag var tvungen att bli vuxen på en gång, jag hade ingen barndom". Inget kommer mer att bli som förr. Mamma eller pappa eller någon annan närstående kommer inte tillbaka. Den du trodde skulle finnas för dig alltid är plötsligt borta.

Att förlora en förälder är att förlora den person som spelar en huvudsaklig roll under ens uppväxt. Någon som man skulle kunna lita på. Det innebär att man förlorar någon i sitt grundstöd. Det kan betyda förlust av förtroende till livet, människor, framtiden och i en själv.

Barn är mycket väl medvetna om den förlust de är med om när en förälder dör. Barnet focus är på nuet och i framtiden. Det vet mycket väl vad de förlorat och funderar mycket över hur livet ska fortsätta utan den saknade föräldern.

Förlusten griper över flera plan. Det första är smärtan i saknaden efter den person som funnits där för barnet. Det andra är svårigheterna i nuet och rädslan och oron över hur det ska bli. Barnet undrar ofta över hur det nu ska klara sig alldeles själv.

Barn håller ofta tillbaka sin sorg för att inte göra den kvarlevande föräldern ledsen. De tycker att det är svårt att se mamma eller pappa gråta. De ska ju vara tryggheten och den som tröstar.

Ibland tolkar vuxna barns lek och förmåga att gå ut och in i sorgen som att hela processen är över och att barnen sörjt färdigt och mår bra. Den vuxne vill inte påminna om vad som hänt, ofta av rädsla att göra barnet ledset igen.

Barnen får ofta redan på sjukhuset eller vid begravningen höra "Nu får du hjälpa mamma när pappa är borta". Det är sagt i all välmening men kan få alldeles fel konsekvenser för barnet. Barnet kan uppfatta att den egna sorgen inte är mycket att bry sig om.

De vuxna kan oftast uttrycka sina känslor i samband med ett dödsfall. De är medvetna och kan sätta ord på hur det påverkar olika delar av livet.

Barn är motsatsen. De vill tillbaka till vardagen så fort som det bara går. De kan inte heller förstå vidden och konsekvenserna av vad det betyder att förlora en förälder. Eftersom barnen inte sörjer som de vuxna kan många vuxna känna sig oförstående inför hur barnet hanterar sorgen. Den vuxne förleds att tro att barnet
"har glömt","vant sig" eller "inte bryr sig". Inget kan vara mer felaktigt.

Barnet känner sig oftast helt missförstått.

Barnet processar dödsfallet under hela sin uppväxt och in i vuxenlivet. Den traumatiska förlusten kan i vuxenlivet innebära svårigheter att orka med separationer och ta naturligt farväl. Det blir en ständig påminnelse om förlusten.

Död och separation är ibland svårt för vuxna, det är ännu svårare för barn som förlorat någon.